اللغة العلمية بين التعريب والتأليف <br> (Scientific Language in between Arabicization and Writing)

Authors

  • مصطفى بني ذياب (Mustafa Bani Ziyab) أستاذ مساعد

DOI:

https://doi.org/10.31436/jlls.v5i1.51

Abstract

ملخص البحث:

يتنازع اللغة العلميّة العربية في العصر الحديث مسألتان كبيرتان، هما: التعريب والتأليف، إذ يدفع كلٌّ منهما بها نحو النضوج والتطور من أجل الوفاء بمتطلبات العلوم الحديثة. وقد هدف البحث إلى بيان طبيعة العلاقة الجدلية بينهما في صياغتهما للغة العلم، ودورهما في تطوير أدوات اللغة واستيعاب المضامين العلمية ومصطلحاتها، ونشر الكتاب العلمي العربي. توصلت الدراسة إلى بعض النتائج، ومنها: أن لغة العلم لا تطلب مستوى من الأداء اللغوي شبيها بالمستوى الأدبي الذي استحوذ على اهتمام أهل العربية وفقهائها في التراث العربي، أدخل في وهم الكثيرين أن العربية لا تُحسِن إلا هذا الأسلوب ولا يحسُن فيها إلا إياه، وأن لغة العلم ليست كلها مصطلحات، وأنّ ما يزيد على (88%) من كلمات النصوص العلمية هي من الثروة اللفظية التي يشترك فيها أغلب المتعلمين، وأن العربية تمتلك كثيراً من المصطلحات قامت بوضعها المجامع والمؤسسات العلمية والأساتذة، وأنّ اللغة العلمية والعلماء قد أسهموا في وضع المصطلح العلمي واستخدامه وشيوعه ونشره، وأن التعريب والتأليف في العلم قد أسهما في صناعة لغة للعلم في العصر الحديث، ولا يمكن أن نستغني عن أيٍّ منهما في صياغة الأسلوب العلميّ إذا أردنا أن نجعل العربية لغة للعلم.

الكلمات المفتاحية: اللغة- العلمية- التعريب- التأليف- المصطلح.

Abstract:

Arabic scientific language in this modern era finds itself between two major problems: Arabicization and writing, of which each of them will bring Arabic towards maturity and progress to keep up with the requirement of the modern sciences. This study aims to clarify the nature of the dialectical relationship between the two concerning its structuring of the general language; the roles of both in developing language tools and discerning scientific terms and its contents; and the publication of scientific book in Arabic. The study arrived at a number of conclusions, among others: scientific language does not require the level of performance similar to that of the literary level that has been the concern of Arabic language scholars in Arabic tradition. As the result of this, many assumed that Arabic is only suitable for this kind of style and it is of no good except with it.  Scientific language is not exclusively consisted of terminologies; more than 88% of the words in scientific texts are commonplace words shared by the majority of learners. Arabic also has many terms that were coined by language academies, scientific institutions and scholars. Scientists and scientific texts had contributed as well in using and spreading the scientific terms. Both Arabicization and writing in science had indeed contributed to develop the scientific language of Arabic in modern time. We cannot simply leave any one of them in structuring the scientific language style if we want to make Arabic a scientific language.

Keywords: Language– Scientific– Arabicization– Writing– Terminology.

Abstrak:

Bahasa saintifik dalam era moden kini, dilihat mempunyai pertembungan yang melibatkan dua elemen besar iaitu: ‘kearaban’ (mempunyai pengaruh Arab) dan penulisan. Kedua-duanya merupakan faktor yang mengangkat kematangan dan pengembangan bahasa Arab supaya seiring dengan keperluan ilmu sains moden. Objektif kajian ini adalah untuk menjelaskan hubungan dialektik antara kedua-dua isu tersebut dengan tumpuan diberikan kepada peranan yang dimainkan oleh kedua-duanya sebagai bahasa saintifik, pengembangan struktur bahasa, kefahaman mengenai istilah-istilah sains dan kandungannya serta penerbitan buku saintifik dalam bahasa Arab. Dapatan kajian menunjukkan bahawa bahasa saintifik tidak memerlukan tahap penggunaan yang tinggi seperti bahasa sastera yang telah mendapat perhatian cendekiawan Arab pada masa lampau. Hal ini menyebabkan ramai orang menganggap bahawa penggunaan bahasa Arab hanya terhad kepada gaya bahasa yang tinggi dan bukan selainnya. Selain itu, kajian juga mendapati bukan semua bahasa saintifik mempunyai istilah-istilah khusus, malah 88% perkataan yang terdapat dalam teks saintifik merupakan perkataan yang mana pada kebiasaannya digunakan oleh sebahagian besar penuntut ilmu. Hal sedemikian menyebabkan istilah-istilah saintifik dalam bahasa Arab telah dihasilkan oleh akademi-akademi, institusi-institusi saintifik dan para sarjana, yang mana kemudiannya istilah-istilah ini telah disebarluaskan oleh para saintis sebagai mana yang digunakan dalam teks saintifik. Kajian juga mendapati kedua-dua elemen, iaitu ‘kearaban’ (mempunyai pengaruh Arab) dan penulisan dalam bidang sains telah memberi sumbangan yang besar dalam menghasilkan istilah-istilah saintifik dalam bahasa Arab pada masa kini. Oleh yang demikian, kita tidak boleh membiarkan salah satu daripada keduanya dalam usaha mengistilahkan bahasa saintifik sekiranya kita mahu menjadikan bahasa Arab sebagai bahasa saintifik.

Kata kunci: Bahasa- Saintifik- Pengaruh Arab- Penulisan- Istilah.

Author Biography

مصطفى بني ذياب (Mustafa Bani Ziyab), أستاذ مساعد

قسم اللغة العربية، كلية عجلون الجامعية، جامعة البلقاء التطبيقية- الأردن

Downloads

How to Cite

(Mustafa Bani Ziyab) م. ب. ذ. (2014). اللغة العلمية بين التعريب والتأليف &lt;br&gt; (Scientific Language in between Arabicization and Writing). مجلة الدراسات اللغوية والأدبية (Journal of Linguistic and Literary Studies), 5(1). https://doi.org/10.31436/jlls.v5i1.51

Issue

Section

Literary Studies