@article{(Naim Amouri)_2014, title={التناص القرآني في روايتي (أولاد حارتنا) و(ميرامار) لنجيب محفوظ <br> (Quranic Intertextuality in Najīb Mahfūz’s two novels: “Awlād Hāratinā” and “Mīrāmār”)}, volume={5}, url={https://journals.iium.edu.my/arabiclang/index.php/jlls/article/view/173}, DOI={10.31436/jlls.v5i2.173}, abstractNote={<p dir="RTL"><strong>ملخص البحث</strong><strong>:   </strong></p><p class="NormalComplexTraditionalArabic" dir="RTL">تطور النقد الأدبي الحديث بنظريات متعددة خاصة بقضايا اللغة والدرس اللساني، ومن هذه النظريات نظرية التناص التي دعت إليها کريستيفا التي استلهمت فيها آراء أستاذها باختین، والذي تبعَ آراء أستاذه دي سوسير في اللغة وکوکبة النص. والتناص في اللغة أنواع عدّة، ومن أبرزها التناص القرآني الذي استخدمه نجيب محفوظ في رواياته؛ إذ کشفت عنه روايته "أولادحارتنا" ورواية "ميرامار" اللتين حاول إظهار أثر القرآن الكريم فيهما عبر التناص الداخلي والتناص الخارجي، وذلك برصد ما يجول بخاطر الکاتب في هاتين الروايتين، حيث يحثّ فيها الإنسان على الهمة والنهضة في مجالات الحياة، ويبيّن مساوئ الجهل والتأخر. ويحاول الباحث کشف ما وراء هذا التناص القرآني من تلميحات وإشارات ورموز؛ للوصول إلی المفاهيم الماورائية للتناص القرآني في هاتين الروايتين. وفي هذه الدراسة تبيّن أنّ نجيب محفوظ استخدم القرآن الکريم بوصفه عنصراً فعّال في أحداث رواياته، ولم يکن يسخر من الآيات القرآنية كما وُرد عنه من قبل الكتّاب، وإن الهجمة التي شُنّت عليه إبّان کتابة رواية "أولاد حارتنا" کانت غير عُقلانية؛ لأنّ محفوظ استفاد من القرآن الکريم لتبيين آرائه في الحياة السياسية والاجتماعية والثقافية. </p><p class="NormalComplexTraditionalArabic" dir="RTL"><strong>الکلمات المفتاحية</strong>: التناص القرآني- التناص بنوعيه- ميرامار- أولاد حارتنا- نجيب محفوظ.</p><p class="NormalComplexTraditionalArabic" dir="RTL"> </p><p class="NormalComplexTraditionalArabic"><strong>Abstract</strong>:</p><p class="NormalComplexTraditionalArabic">Modern Literary Criticism has developed with the development of the issues in linguistics and the studies of language of which intertextuality is one of them. Najīb Mahfūz in both his novels <em>“</em><em>Awlād Hāratinā</em><em>” </em>and <em>“</em><em>Mīrāmār</em><em>” </em>had deployed the intertextuality of the Holy Koran within and outside of the novels. This was done through the characters of these two novels, through his monologue that was pondering on the question of determination and development in the various fields of life and the negativity of ignorance and backwardness. This paper attempts to uncover the inferences, signification and symbols of the elements of intertextuality in order to arrive at the metaphysical concepts of the Koranic intertextuality in these two novels. It concludes that Najīb Mahfūz had effectively deployed these elements in the plots of his novels and he was innocent from using the verses of the Koran in sarcastic manner as suggested by a number of critics. The accusation was uncalled for as he was referring to the Koranic verses to express his views on society, politics and culture.</p><p class="NormalComplexTraditionalArabic"><strong>Keywords</strong>: Koranic Intertextuality– The Two Types of Intertextuality– <em>“</em><em>Mīrāmār</em><em>”</em>– <em>“</em><em>Awlād Hāratinā</em><em>”</em>– Najīb Mahfūz.</p><p class="NormalComplexTraditionalArabic"> </p><p class="NormalComplexTraditionalArabic"><strong>Abstrak</strong>:</p><p class="NormalComplexTraditionalArabic">Kritikan sastera moden telah berkembang seiring dengan perkembangan pelbagai teori terutamanya yang berkaitan dengan isu-isu linguistik dan bahasa. Salah satu daripadanya ialah teori intertekstualiti. Teori ini diperkenalkan oleh Christiva yang telah mendapat ilham daripada pandangan gurunya yang bernama Bakhtin. Bakhtin pula telah bersetuju untuk bersependapat dengan gurunya yang bernama De Saussure tentang penggunaan bahasa dan teks. Hakikatnya, intertekstualiti mempunyai berbagai-bagai bentuk. Antaranya penggunaan intertekstualiti al-Quran oleh Najīb Mahfūz di dalam novelnya berjudul <em>“</em><em>Awlād Hāratinā</em><em>”</em> dan <em>“</em><em>Mīrāmār</em><em>”</em>. Melalui karyanya, beliau dilihat berusaha menerapkan intertekstualiti al-Quran sama ada dalam atau luar lingkungan novel. Hal ini dilakukan melalui watak-watak yang ditonjolkan dalam kedua-dua novel tersebut yang menggunakan monolog yang mengajak manusia memiliki keazaman dan kemajuan yang tinggi dalam pelbagai aspek kehidupan serta menerangkan keburukan sikap tidak tahu dan sikap ketinggalan. Melalui makalah ini, penyelidik berusaha menyingkap inferens, pengertian dan simbol yang digunakan sebagai elemen intertekstualiti, supaya konsep metafizikal bagi intertekstualiti al-Quran dalam karya tersebut dapat dicapai. Sebagai kesimpulan, Najīb Mahfūz dilihat berjaya mempraktikkan elemen-elemen tersebut pada plot yang terkandung dalam karya-karyanya secara efektif. Beliau tidak menggunakan ayat-ayat al-Quran dalam bentuk sindiran sebagai mana yang didakwa oleh sebahagian pengkritik sastera. Oleh yang demikian, tuduhan yang dilemparkan terhadapnya tidak berasas dan tidak rasional kerana beliau menggunakan ayat-ayat al-Quran sebagai salah satu cara untuk mengungkapkan pandangan dan kritikannya terhadap politik, sosial dan budaya.        </p><p class="NormalComplexTraditionalArabic"><strong>Kata kunci</strong>: Intertekstualiti al-Quran- Dua Bentuk Intertekstualiti- <em>“</em><em>Mīrāmār</em><em>”</em>- <em>“</em><em>Awlād Hāratinā</em><em>”</em>- Najīb Mahfūz.        </p>}, number={2}, journal={مجلة الدراسات اللغوية والأدبية (Journal of Linguistic and Literary Studies)}, author={(Naim Amouri) نعيم عموري}, year={2014}, month={Nov.} }